Saalsam: Rezension.

Poetry-slam i Neukölln var fantastiskt. Var på en sådär gammal teater med enorma vinröda ridåer i tyg som ser ut att varit med sedan 20-talet, men fortfarande är lika vackra, och vacker stuckatur i ett vitt tak som det är enormt högt till. Där i hjärtat av den gamla teatern, framför ridån, stod poeterna och läste. Jag vågade tyvärr inte upp på scenen, men jag kan själv varken minnas när jag senast var och såg/lyssnade på poesi eller läste det högt för någon, jag behöver tid innan det sker. Men det känns att det sitter i kroppen. Die Worte. En del av poeterna var riktiga dåliga, och en del var fantastiskt bra. Istället för att alla skulle skrika poäng med lappar så fick vi efter att sett framträdanden rösta med två marker i lådor med poeternas namn. Riktigt stilig omröstning.

*

I övrigt en sådan befriande känsla att kunna dricka öl på ett evenemang utan att facist-biffade vakter står och kollar ens leg: känns som det gör det direkt så mycket mer med avslappnat och att nervositeten över att dyka upp allena på ett evenemang försvann fort. Avsaknaden av den typen, kotlettvakterna, gör att de inte behövs, de motverkar alltså sitt eget syfte.

*

Det tyska språket är vackert att lyssna på, vilket jag aldrig hade trott. Men det är det. Det är mycket mer mångfacetterat än svenskan, har mer skiftningar, och är mycket hövligare, men kan samtidigt vara radikalt. Dessutom är det till skillnad mot vad svenskar tror ofta mjukt, tyskar låtar idag inte som nazisterna lät när de hetsskrek då. (Bildligt talat, verdammt!) Jag gillar dock svenskan också.

man kommer långt

med

det.

språket -

Saalbau, Karl-Marx-Straße 141.